Jag har bara för ett litet tag sedan insett något underbart som har ändrat mitt liv till något lättre och bättre. Jag blir inte tjock och stor av att äta vanlig mat, jag blir inte tjock av att någon gång äta en efterrät, jag blir inte stor av att dricka något gott vin till maten ibland. Jag har lyckats släppa många av mina nojjor när det gäller maten. Har bara ångest och problem med några få saker nu. Hämt pizza är jag inte alls glad för och en del söt saker och sådant har jag problem med. Godis äter jag inte och har inte gjort det på ett tag. Min mamma tjatar på mig att jag måste äta godis, så att jag går upp i vikt. Detta är kanske en av anledningarna till att just ja väljer att inte äta godis. Mamma har gjort godis till en viktuppgång för mig, vilket får mig att tro att om jag äter godis så blir jag stor. Vilket i själva verket inte stämmer om man äter det i normala mängder. Det som jag tycker är lättast är bullar och lussekatter. Lussekatter kan jag riktigt gå och längta efter. Vi har bara en påse kvar i frysen och den ska sparas tills en mysig kväll!

För några dagar sedan gjorde jag något jag inte gjort på länge.. Jag åt nämligen en ljus tunnbrödsrulle! Jag blev så himla stolt och glad över mig själv. Jag lyckades och det känndes inte hemskt alls. Jag har länge haft nojja för vit-bröd. Det har varit farligt för mig, men nu så kan jag ta ett ljust bröd om det är det som bjuds. Innan när jag har varit hemma hos follk som bjudit på vitbröd till maten så har jag tackat nej. Igår så tackade jag ja och jag tog lite extra av maten med. Det var så gott! Det var så skönt att vara bortbjuden och kunna njuta av maten utan att sitta och tänka en massa andra tankar. Så igår hade jag en riktigt lyckad kväll hemma hos min kompis. Jag såg till och med hur stämning lättade av att jag inte tackade nej till något och när jag tog mer av maten. Samtalen var härliga och jag skrattade i stora mängder! Det är sådan kvällar jag vill ha fler av. De är sådana stunder man behöver för att må bra. Jag förstår nu att tack vare att jag äter ordentligare så orkar jag vara med och skratta. Tack vare att jag äter så mår jag bättre!

Att jag vågar ta dessa stora stegen med att äta sådant som jag innan avskydde beror på att jag tänker. Jag tänker på att det inte alls skulle skada att äta det. Jag gör min farliga mat helt ofarlig i mina tankar. Jag gör maten till en vän och inte till en fiende. Jag ser det positiva med att äta det. Jag har börjat att tycka mat är gott. Jag har börjat tillåta mig att tycka mat är gott. Att ha ett possitivt tänk gör allt enklare.

Om du har nojja för något så börja med att verkligen verkligen fundera över om du kan komma på något riktigt bra argument till varför du inte kan äta det. "Att jag blir tjock"- är inget bra argument. Det blir man inte på långa vägar. Jag själv har som jag tidigare skrev fortfarande svårt för söta saker och bakverk. Men varje dag känner jag att jag ändå kommer ett steg närmare till att faktiskt ät något sådant snart. Jag får en possitivare inställning till det för varje dag. Jag vet nämligen att i normala mängder så skadas jag inte. Jag tänker också på hur mycket roligare det skulle vara att ta en fika på stan och beställa något till den ensama koppen kaffe som annars bara brukar få komma ner i min mage.

Jag undrar vilka ni är som läser och vad ni vill läsa mer om?

Kram!

Så här när nyår närmar sig så kan det vara på sin plats att avge ett nyårs löfte. Mitt löfte för 2011 är att jag ska kämpa för att bli frisk från ÄS. Det är ett stort löfte, men det är ett nödvändigt löfte för att jag ska kunna må så bra som möjligt.

Hur jag vill vara när jag blir frisk:
- Äta utan att behöva tänka
- Klara av att unna mig något gott
- Inte kompensera
- Inte låta bli att äta för att "spara mig" och jag tex ska bort på middagsbjudning
- Inte räkna kalorier
- Sova ordentligt och härligt igen!
- Känna mig bekväm med min vikt
- Bra självkänsla och självförtroende

När jag skriver denna listan så inser jag hur mycket jag saknar av att vara frisk! Skriv du med en lista, det är motiverande. Jag är en sådan person som behöver ha mina mål på ett papper, då känns dem mer verkliga och bestämda. Jag ser ju själv så mycket roligare livet är som frisk! Att leva livet med en ÄS är inte soligt någonstans. Att inse detta med, att livet är bättre som frisk gör mig också så mycket mer motiverad till att bli frisk igen!

Nu ska det bli ordentlig ordning på mitt bloggande här! Svårt att hitta tid och utrymme för bloggen under julhelgen tyvärr. Men som sagt nu ska jag börja skriva här ordentligt.

Jag ska vara ärlig, det har börjat att gå sämre för mig och jag märker det så tydligt att jag inte mår lika bra längre. Ett tydligt tecken är att jag inte sover bra utan ligger och vrider och vänder på mig. Jag kan heller inte sluta att tänka när jag lägger mig i sängen. ÄS-tankarna har tagit över enormt mycket den senaste veckan och det är jätte jobbigt. Jag trodde att när det vände och började att gå uppåt så skulle det inte vända ner igen, men det kommer att vara som en berg och dalbana. Jag måste skärpa mig och äta ett mellanmål innan jag går och lägger mig. Jag vet att när jag gör det så sover jag mycket bättre men det har "inte blivit av".

Just dessa tankar "det har inte blivit av" eller "det finns inte tid" är inga ursäkter! Jag måste äta och så är det bara! Jag skyller för ofta på att det kommer annat emellan. Men vad kan komma emellan och vara viktigare för mig än att ta hand om mig själv? Svaret på den frågan är Inget! Det är ÄS-tankarna som får mig att hoppa över maten när det "inte finns tid". Det är något jag verkligen måste jobba på ordentligt.

Det är hemskt hur ÄS-tankarna kan ställa till det för en. Frukosten är som sgat för mig det lättaste att äta, då jag tycker att det är godast. Men idag så skulle jag ha havregrynsgröt till frukost och en smörgås hade jag tänkt. Men av någon anledning så blev det en halv portion gröt och två knäckebröd istället. Vart tod min ost smörgås och den andra halvan av gröten vägen? Jo dem blev stoppade av ÄS. Så frukosten har varit dålig idag och mellanmålet jag fått i mig kanske inte är det bästa. Ett ägg och ett äpple. Ser själv att det hade jag absolut behövt öka pga den dåliga frukosten. Blir en sen lunch för min del idag, vilket gör att det är ännu viktigare att frukosten är bra. Målet idag är att kunna äta lunchen utan att känna mig hindrad. Jag tror att varje gång jag tillåter mig själv att hindras så får ÄS:en större makt och kraft över mig. Det betyder att varje gång jag orkar stå emot så vinner jag över ÄS-tankarna.

Jag är trött på att leva med en massa matförbud. Jag hindrar mig själv från att äta sådant jag vill äta.

Att göra små saker i vardagen som man bara gör för sig själv är viktigt. Då det är väldigt lätt att man tappar bort sig själv. Man måste få ha egen tid, som man själv styr och betämmer över. Denna tid skall inte innehålla några krav, utan man skall kunna slappna av och ta det lugnt. En viktig rutin som jag håller varmt i mitt hjärta är frukosten. För mig är frukosten något av en helig stund. Då jag har problem med maten så finner jag att frukosten alltid har varit lättast och därför så vårdar jag lite extra om den tiden.

Min frukost tid ser ofta ut som så:
- Jag äter själv
- Har släckt i taket
- Tända ett ljus
- Läsa tidningen
- Äta i lugn och ro utan stress

När jag får göra såhär på morgonen så blir hela dagen lättare på något vis. En bra start på dagen gör att jag blir positivare till resten av dagen. Dem dagarna min frukost inte ser ut på detta sätt, känns det inte alltid så bra. Jag vill få min egna stund på morgonen och jag vill få känna lugnet. Anledningen till att jag vill äta själv är för att så behöver jag inte prata med någon, inte heller vara trevlig och tänka på någon annan. Utan jag kan helt fokusera på mig själv och känna efter hur jag själv mår. Sedan får jag det också lättare att njuta av frukosten när jag får äta för mig själv.

I och med min ÄS så får jag för mig att andra kollar på mig när jag äter och tycker att jag äter för mycket. Då jag själv fortfarande har svårt för att se vad som är mycket eller lite på talriken så gör det att jag känner mig pressad och orolig och få då mycket svårare att äta. Detta är något som jag ska träna bort då jag ska klara av att äta ordentligt tillsammans med andra utan att oroa mig. Sanningen är den att ingen dömmer mig och ingen tycker att jag äter för mycket. Det är bara ÄS i mitt huvud som säger att dem gör det.

Hejsan!

 

Jag är en tjej på 18 år som väljer att vara anonym, då jag lättare kommer kunna vara ärlig här.

Jag har nu bestämt mig för att börja med denna blogg. Den kommer att fungera lite smått som en dagbok och samtidigt som en inspirations blogg. Mitt syfte med att börja blogga är att jag skall må bättre samtidigt som jag vill hjälpa andra till samma sak. Jag är trött på hur jag har det och vill vända tillbaka till mitt liv igen. Just nu lever jag inte mitt liv, det är någon annans tråkiga liv som jag måste leva varje dag. Jag håller på att kämpa mig fri från en ätstörning och tro mig när jag säger att det tar på krafterna. Men jag vill bli frisk och jag vill må bra igen.

 

Idag var jag på ÄT-mottg och det visade att jag hade gått upp i vikt sedan förra gången. Nu vet jag alltså att det fungerar bra att äta så som jag gör. Att jag går upp i vikt är både glädjande och skrämmande. Det som gör att det känns skrämmande är att min ätstörning som sitter i huvudet inte gillar det och försöker att få mig att tro att det är något fel. Men jag blir glad över att se att jag har lyckats att lägga på mig lite och jag blir stolt då. Nu är det min positiva känsla som dominerar och det tänker jag låta den fortsätta göra. Varje gånga jag står emot ätstörningstankarna så gör jag en vinst! Har gått på behandling ett kort tag bara och idag var första gången som jag bjöd in min behandlare i mitt liv. Jag började prata med henne om mitt liv och hur jag känner i det. Det var skönt att vi började prata, för då känner jag mer tillit till henne och det blir lättare. Hon lyssnade bra och förstod allt som jag sa. Jag är en sådan person som håller och samlar alla jobbiga känslor inom mig tills jag på något vis exploderar.

Kram!