Att inte synas hemma

Har haft en bra start på dagen! Vilket betyder att jag fått i mig en bra frukost och har ingen ångets alls nu efteråt. Hoppas att hela dagen ska fortsätta i detta spåret.

Min högsta önskan just nu är att jag bara skulle kunna ruska av mig ÄS och bara lämna den och aldrig ha mer med den att göra! Jag vill bli av med den och leva mitt egna liv igen. Jag har ju all motivation i världen, men det kanske inte är allt som krävs? Jag kanske saknar att bli stöttad igenom detta? Ja det gör jag nog... Det är absolut inte så att jag inte har någon som stöttar mig. Tvärtom! Jag har så många vänner och även mina lärare som stöttar mig. Men hemma så känner jag inte riktigt att det finns något stöd. Vi pratar knappt om det och det är aldrig någon som frågar hur jag mår. Från början var jag helt säker på att jag absolut inte ville ha någon hjälp av mina föräldrar. Nu är jag inte lika säker längre. Det är så att jag är rädd att be mina föräldrar om hjälp, jag är rädd för att be dem lyssna. Känns inte som dem har tid att lyssna på mig. Dem kommer ofta inte ihåg sådant som jag säger till dem, vilket gör att jag känner ännu mer att dem inte lyssnar.. Det är en anledning till att jag väljer att stänga ute dem.

Jag känner inte att mina föräldrar ser mig hemma. Jag har ett syskon som är väldigt krävande och som tar mycket mer plats än jag, vilket gör att mina föräldrar lägger mer tid på mitt syskon.

Jag saknar självklart mina föräldrar något oerhört! Även fast vi ses varje dag så är det som att vi inte känner varandra. Jag hade gärna velat att dem skulle känna mig mer. Dem vet inte alls mycket om mig. Men det känns som att vi har levt på detta viste så länge att det är svårt att börja lära känna varandra nu. Jag är nog även rädd för att dem inte har lika stark vilja till detta som jag. Det betyder att jag inte riktigt vågar att ge dem chansen till att ta ett ordentligt kliv in i mitt liv, med oro för att dem inte går in helhjärtat. Är det för mycket behärt av mig? Det är klart ett stort krav, men det är ett lrav för att jag skall må så bra som möjligt!

Jag har mycket mer att skriva kring detta.
Är det någon annan som har/haft ett liknande probelm?

Kram

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag har det likadant hemma.

2011-01-06 @ 11:56:27
Postat av: Anonym

Kan du inte uppdatera mer? :) Jag känner igen mig väldigt mycket i vad du skriver. Väldigt mycket.

2011-01-12 @ 02:09:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0