Igår var det som vi alla vet julafton och stora delar av min dag var helt underbar. Men sedan så vände allt så plötsligt igen. När maten sattes fram blev det en liten kamp och nu vet jag att ätstörningstankarna van tillslut. Jag höll igen och trots att jag hade tänkt ta en bit hemlagat julgodis så gick det inte. Jag satt där med mtt äpple i handen för jag "kunde inte" ta godis. Detta är inte bra i min kamp att komma bort från ätstörningarna. Kände att det hade blivit för mycket mat under hela dagen, vilket det i själva verket nog inte alls va (jag kan inte bedömma det). Fick ångest när jag skulle sova och har inte sovit många timmar i natt.

Ångesten var hemsk, jag ville inte leva mer. Jag blir rädd när jag börjar tänka sådana här tankar. Idag vill jag inte träffa en människa. Vill bara ligga i sängen/soffan och stänga av. Skulle ha träffat folk idag, men får ställa in det. Jag orkar verkligen inte. Har så ont i min mage och jag vet som sagt inte om det är för att jag är hungrig eller om jag åt för mycket igår.

Jag berättade för min mamma om hur jag kände mig i magen och att jag inte sovit bra. Hon sa nog det värsta tänkbara man kan säga till någon med en ätstörning. Hon sa att jag åt mycket (hon menar mer än vanligt) detta ger mig ångest och jag har redan börjat planera hur och vad jag ska äta idag. Planeringen är ett tecken på att ätstöringen kliver fram mer och mer. Den blir lixom starkare och börjar att styra mitt liv.

Inatt när min ångest var som störst så insåg jag att jag nu har två vägar att välja emellan. Den första vägen är att bara låta det gå åt skogen och att allt blir sämre och jobbigare igen. Sedan har vi den andra vägen, där jag gör mig själv strak igen. Som jag skrev i inlägget Att ha kraften att vara stark så är detta en jobbig väg att gå, men det är ändå den jag kommer att må bäst av. Nu i skrivandets stund så lättar trycker över mig en hel del och jag känner hur jag plötsligt kan andas lite lättare igen. Jag inser att jag precis har kämpat emot. Jag vill ju inte falla, jag vill verkligen må bra och det är något jag inte gör just nu och det måste jag ta tag i.

Att mina planer för dagen blir fördärvade kan jag leva med, då jag istället för att ligga i soffan och deppa ska börja skriva och gå in på djupet av mig sjäv. Jag ska ha en riktig självhjälps dag med andra ord. Det är inte efter nyår som mitt nya liv skall börja. Inte heller på måndag, utan det är NU som ändringarna skall börja. Man ändras inte på en gång, men vägen till förändring tror jag man ska starta så tidigt som möjligt så att det inte blir en lång och utdragen process.

Så hur tacklade jag denna plötsliga ångest? Jo genom att möta den och försöka se vad det var som orsakade den och sedan hur jag ska göra för att slippa uppleva detta igen.