Ansvar är något man kan ta för mycket av. Man ska inte lägga på sig mer än man orkar, för i längden så håller det inte. Jag tar för mycket ansvar och måste lära mig att släppa stora delar av det. Det är inte rimligt att bära allt på sina axlar, man måste låta andra få ta sitt egna ansvar med.

Jag tar stort ansvar i skolan, inte bara för mina enskilda studier utan även över alla grupparbeten vi gör. Det resulterar i att jag gör omkring 80 procent och resten gör de övriga i gruppen. Varför blir det då så? Är alla andra i min klass väldigt sega och lata? Nej riktigt så är det inte. Dem vet att jag gör det och att jag kommer att göra det. Dem vet hur jag fungerar. Jag visade tydligt framfötterna och att jag tar ett stort ansvar när jag började på gymnasiet. Detta hängde de andra med på och insåg att dem inte behövde jobba lika hårt för jag skötte det mesta. Detta blir för mig så klart väldigt frustrerande då jag inte har någon att diskutera mina tankar kring arbetet med. Så vad säger detta om mig? Skulle jag ha valt en annan mer krävande linje? Då det kanske hade varit fler elever som var som mig. Nej, det skulle jag aldrig göra. Den linjen jag går på har jag valt för att det är det jag vill läsa. Jag får läsa om sådant som verkligen intresserar mig och jag känner att jag alltid lär mig något.

Jag tar stort ansvar i min familj och betydligt mer ansvar än min syster som är 1 år yngre än mig. Jag är den som kan plocka iordning och städa bara för att när mamma och pappa kommer hem så ska dem inte ha något att klaga på varandra om. Jag tror att genom mitt ansvars tagande så "skyddar" jag min familj ifrån av vi ska bli arga på varandra. Men genom detta ständiga ansvars tagande så sätter man sig själv i en svår situation. Man får hela tiden mer ansvar och det blir mer ansvar än vad man klarar av. Jag känner ständigt att kraven på mig blir extremt höga vilket gör att jag känner stora prestationskrav. I och med att kraven på mig växer så blir jag frustrerad av den krav klyfta som uppstår mellan mig och min syster. Orättvisa anser många är ett barnsligt ord. Men tro mig när man väl känner det så spelar det ingen roll vad andra kallar det ordet. För orättvisa är hemskt och att bli behandlade olika hemma är inte lätt.

Jag är den som tar ansvar för hur andra mår. Av någon annledning är det många som väljer att prata med mig när dem mår dåligt. Jag blir rörd av att människor känner ett sådant stort förtroende för mig. Jag är en god lyssnare, men jag har svårt att sluta tänka efter att jag har lyssnat. Alla min fokus hamnar hos denna personen och jag kan ständigt fundera över vad jag skall göra för att få denna personen att må bättre.

En sak man måste förstå är att vi är människor inga gudar som kan lösa andras probelm. Det räcker med att man finns till och lyssnar. Med det blir aldrig ens ansvar att ta hand om personen och försöka lösa probelmen för den. Den enda som kan lösa dem probelmen man har är en själv. Då kan man som vän finnas till hjälp och stötta och lyssna på personen. Mer kan man inte göra och det är okej att inte göra mer. Man skall inte göra mer. Försöker man lösa andras probelm, slutar det för mig oftast med att jag själv mår väldigt dåligt. 

För att minska sitt ansvars tagande i skolan kan man alltid försöka att prata med dem i sin grupp om att man känner att man är den personen som tar mest ansvar. Förhoppningsvis kan man då få igång en diskussion där man delar upp arbetet jämt emellan varandra. I mitt fall har det hänt att jag sagt till lärarna när jag kännt att jag inte orkat mer. Dem vet hur det ligger till och att jag tar mest ansvar. Så då har vi bestämt att jag ska ha en väldigt låg profil. Att ha en låg profil vid grupparbete handlar om:
- Att inte starta diskussioner, utan vänta på att någon annan gör det
- Inte vara den som driver arbetet framåt, självklart hjälper man till när någon annan tar tag i det
- Man skall inte vara den som planerar och delar ut uppgifter
Man "tvingar" helt enkelt dem andra i gruppen att börja arbeta och ta ansvar. Att sitta tyst när man är van att vara den som driver framåt är inte lätt! Men det går och man måste stå emot alla impluser man får av att vilja driva.

Värden faller inte samman av att man slutar ta så mycket ansvar. Det är något som jag har lärt mig att förstå. Men jag har en bra bit kvar med att släppa mer ansvar. Det är enbart den som tar för mycket ansvar som till slut faller samman. Den man måste ta mest ansvar för är en själv. Man måste i första hand se till att man själv mår bra. Man ska vara snäll mot sig själv!