Släpp taget en gång för alla!
Jag satt och tänkte på en sak i förra veckan. Nämligen hur viktigt är det att prestera med MVG i varje skolarbete? Visst mina betyg blir fina och så, men missar jag inte väldigt mycket annat. Jag har nyligen lärt mig att släppa taget om skolan lite. Jah är fortfarande flitig när jag är i skolan och gör lika bra ifrån mig som vanligt. Men jag tar inte längre med mig allt plugga hem på samma vis. Jag känner ingen stress. Jag behöver inte stressa nu. Jag låter det hela ta lite längre tid, men jag får samtigt gjort ett minst lika bra arbete.
Det jag vill få fram i detta inlägget är att när jag om 8 år kollar tillbaka på min tid i gymnasiet, vad kommer jag att minnas då? Att jag satt hemma varje helg och skrev klart arbeten som inte skulle vara klara ännu på långa vägar. Det kanske känns bra för sunden när jag sitter där och skriver mina arbeten och jag känner mig stolt. Självklart ska man vara stolt över det man presterar, men det gå lätt till överdrift. När man sitter varje eftermiddag och varje kväll varje vecka och bara pluggar. Då är livet inte roligt längre.
Så vad om jag tar en kväll ledigt från allt plugg? Vad händer? Inget! "Men jag missar ju flera timmars plugg". Nja, se det så här. Du missar några timmar den kvällen, timmar som du kanske egentligen inte får gjort så väldigt mycket på med tanke på hur trött man egentligen är. Fyller man då en kväll med skratt och andra festligheter så blir man gladare och då kommer arbete gå mycket lättare att skriva en annan dag. Att ta en paus från sina arbeten man sitter och skriver med är bra. Då får man chansen att vila upp sig lite och tänka mycket klarare, vilket ger ett bättre resultat.
Men detta kan vara svårt. För mig har det varit enormt svårt att koppla bort skolan och mitt plugg tänkande. I stort sätt har det inte gått alls. När jag varit på fester eller suttit hemma hos mina vänner så har jag bara tänkt en tanke. "När jag kommer hem skall jag gör det och det och det....". Jag har inte kopplat av. Jag har suttit hos mina vänner, men mina tankar har alltid varit någon annanstans. Mina vänner måste ha tyckt att jag varit tråkig. Jag är ju inte hos dem när jag sitter och tänker på annat. När jag har varit ute och festat, så har jag tänkt på skolarbeten så mycket att jag har varit tvungen och gå hem och lägga mig för att jag nästa dag skall orka gå upp tidigt och skriva. Flera gånger på helgerna, så har jag precis innan jag lagt mig i sängen, tänkt att jag skulle behöva skriva lite mer på just ett arbete. Det har flera gånger resulterat i att när alla andra sitter hemma hos sina vänner och skrattar eller kollar på en rolig film, eller är ute och festar. Så har jag legat i sängen och skrivit på mina skolarbeten.
"Vad har du gjort i helgen?"
"Pluggat"
Jag har kommit på att alla andra i min klass lyckas också bli klara med sina arbeten i tid och dem får ofta VG på sina arbeten. Detta lyckas dem med trotts att dem gör allt i sista minuten. Det borde ju betyda att jag kan få mitt betyg som jag vill ha, även fast jag inte lägger ner all min vakna tid på arbeta med dem. Det räcker alltså med att jag ger allt på lektionerna och lägger några timmar i veckan på dem. Jag har nu mera pluggfria helger när det gäller att skriva arbeten. Jag tillåter inte mig själv att känna att jag måste skriva ett arbete. Det skall inte få hindra mig från att göra sådant som jag tycker är roligt! På helgerna och några dagar i veckan så är det mina känslor som kommer före mitt skolarbete! Gör som jag och våga släppa taget om kontrollen över skolan. Det är svårt och riktigt läskigt! Men all den engergin som går åt till detta kan man nu istället lägga på en massa andra trevliga stunder. Stunder som man kan minnas om 8 år och vara glad för att man fick uppleva!
Kram
Det jag vill få fram i detta inlägget är att när jag om 8 år kollar tillbaka på min tid i gymnasiet, vad kommer jag att minnas då? Att jag satt hemma varje helg och skrev klart arbeten som inte skulle vara klara ännu på långa vägar. Det kanske känns bra för sunden när jag sitter där och skriver mina arbeten och jag känner mig stolt. Självklart ska man vara stolt över det man presterar, men det gå lätt till överdrift. När man sitter varje eftermiddag och varje kväll varje vecka och bara pluggar. Då är livet inte roligt längre.
Så vad om jag tar en kväll ledigt från allt plugg? Vad händer? Inget! "Men jag missar ju flera timmars plugg". Nja, se det så här. Du missar några timmar den kvällen, timmar som du kanske egentligen inte får gjort så väldigt mycket på med tanke på hur trött man egentligen är. Fyller man då en kväll med skratt och andra festligheter så blir man gladare och då kommer arbete gå mycket lättare att skriva en annan dag. Att ta en paus från sina arbeten man sitter och skriver med är bra. Då får man chansen att vila upp sig lite och tänka mycket klarare, vilket ger ett bättre resultat.
Men detta kan vara svårt. För mig har det varit enormt svårt att koppla bort skolan och mitt plugg tänkande. I stort sätt har det inte gått alls. När jag varit på fester eller suttit hemma hos mina vänner så har jag bara tänkt en tanke. "När jag kommer hem skall jag gör det och det och det....". Jag har inte kopplat av. Jag har suttit hos mina vänner, men mina tankar har alltid varit någon annanstans. Mina vänner måste ha tyckt att jag varit tråkig. Jag är ju inte hos dem när jag sitter och tänker på annat. När jag har varit ute och festat, så har jag tänkt på skolarbeten så mycket att jag har varit tvungen och gå hem och lägga mig för att jag nästa dag skall orka gå upp tidigt och skriva. Flera gånger på helgerna, så har jag precis innan jag lagt mig i sängen, tänkt att jag skulle behöva skriva lite mer på just ett arbete. Det har flera gånger resulterat i att när alla andra sitter hemma hos sina vänner och skrattar eller kollar på en rolig film, eller är ute och festar. Så har jag legat i sängen och skrivit på mina skolarbeten.
"Vad har du gjort i helgen?"
"Pluggat"
Jag har kommit på att alla andra i min klass lyckas också bli klara med sina arbeten i tid och dem får ofta VG på sina arbeten. Detta lyckas dem med trotts att dem gör allt i sista minuten. Det borde ju betyda att jag kan få mitt betyg som jag vill ha, även fast jag inte lägger ner all min vakna tid på arbeta med dem. Det räcker alltså med att jag ger allt på lektionerna och lägger några timmar i veckan på dem. Jag har nu mera pluggfria helger när det gäller att skriva arbeten. Jag tillåter inte mig själv att känna att jag måste skriva ett arbete. Det skall inte få hindra mig från att göra sådant som jag tycker är roligt! På helgerna och några dagar i veckan så är det mina känslor som kommer före mitt skolarbete! Gör som jag och våga släppa taget om kontrollen över skolan. Det är svårt och riktigt läskigt! Men all den engergin som går åt till detta kan man nu istället lägga på en massa andra trevliga stunder. Stunder som man kan minnas om 8 år och vara glad för att man fick uppleva!
Kram
Svar på kommentar
Fast det kanske inte är helt lämpligt utav dig att undra vilka personerna är som läser när du är anonym själv. Eller? Bara en tanke som slog mig. Jag tycker om dina inlägg väldigt mycket hitills eftersom jag känner igen mig själv i dom.
Jag håller helt med! Jag är inte intresserade av era namn eller adresser eller likande. Jag är mer intresserad av att få veta vad ni tänker på och hur ni känner. Här kan vara ett bra ställe att skriva av sig hos mig, då man ju är anonym. Ingen vet vem man är och man kan vara helt ärlig med sina känslor och tankar. Är det något som tynger er som läser min blogg eller om ni funderar över något jobbig, eller roligt med för den delen, så kän er fria att skriva det här!
Kram!
Nojjor
Jag har bara för ett litet tag sedan insett något underbart som har ändrat mitt liv till något lättre och bättre. Jag blir inte tjock och stor av att äta vanlig mat, jag blir inte tjock av att någon gång äta en efterrät, jag blir inte stor av att dricka något gott vin till maten ibland. Jag har lyckats släppa många av mina nojjor när det gäller maten. Har bara ångest och problem med några få saker nu. Hämt pizza är jag inte alls glad för och en del söt saker och sådant har jag problem med. Godis äter jag inte och har inte gjort det på ett tag. Min mamma tjatar på mig att jag måste äta godis, så att jag går upp i vikt. Detta är kanske en av anledningarna till att just ja väljer att inte äta godis. Mamma har gjort godis till en viktuppgång för mig, vilket får mig att tro att om jag äter godis så blir jag stor. Vilket i själva verket inte stämmer om man äter det i normala mängder. Det som jag tycker är lättast är bullar och lussekatter. Lussekatter kan jag riktigt gå och längta efter. Vi har bara en påse kvar i frysen och den ska sparas tills en mysig kväll!
För några dagar sedan gjorde jag något jag inte gjort på länge.. Jag åt nämligen en ljus tunnbrödsrulle! Jag blev så himla stolt och glad över mig själv. Jag lyckades och det känndes inte hemskt alls. Jag har länge haft nojja för vit-bröd. Det har varit farligt för mig, men nu så kan jag ta ett ljust bröd om det är det som bjuds. Innan när jag har varit hemma hos follk som bjudit på vitbröd till maten så har jag tackat nej. Igår så tackade jag ja och jag tog lite extra av maten med. Det var så gott! Det var så skönt att vara bortbjuden och kunna njuta av maten utan att sitta och tänka en massa andra tankar. Så igår hade jag en riktigt lyckad kväll hemma hos min kompis. Jag såg till och med hur stämning lättade av att jag inte tackade nej till något och när jag tog mer av maten. Samtalen var härliga och jag skrattade i stora mängder! Det är sådan kvällar jag vill ha fler av. De är sådana stunder man behöver för att må bra. Jag förstår nu att tack vare att jag äter ordentligare så orkar jag vara med och skratta. Tack vare att jag äter så mår jag bättre!
Att jag vågar ta dessa stora stegen med att äta sådant som jag innan avskydde beror på att jag tänker. Jag tänker på att det inte alls skulle skada att äta det. Jag gör min farliga mat helt ofarlig i mina tankar. Jag gör maten till en vän och inte till en fiende. Jag ser det positiva med att äta det. Jag har börjat att tycka mat är gott. Jag har börjat tillåta mig att tycka mat är gott. Att ha ett possitivt tänk gör allt enklare.
Om du har nojja för något så börja med att verkligen verkligen fundera över om du kan komma på något riktigt bra argument till varför du inte kan äta det. "Att jag blir tjock"- är inget bra argument. Det blir man inte på långa vägar. Jag själv har som jag tidigare skrev fortfarande svårt för söta saker och bakverk. Men varje dag känner jag att jag ändå kommer ett steg närmare till att faktiskt ät något sådant snart. Jag får en possitivare inställning till det för varje dag. Jag vet nämligen att i normala mängder så skadas jag inte. Jag tänker också på hur mycket roligare det skulle vara att ta en fika på stan och beställa något till den ensama koppen kaffe som annars bara brukar få komma ner i min mage.
Jag undrar vilka ni är som läser och vad ni vill läsa mer om?
Kram!
För några dagar sedan gjorde jag något jag inte gjort på länge.. Jag åt nämligen en ljus tunnbrödsrulle! Jag blev så himla stolt och glad över mig själv. Jag lyckades och det känndes inte hemskt alls. Jag har länge haft nojja för vit-bröd. Det har varit farligt för mig, men nu så kan jag ta ett ljust bröd om det är det som bjuds. Innan när jag har varit hemma hos follk som bjudit på vitbröd till maten så har jag tackat nej. Igår så tackade jag ja och jag tog lite extra av maten med. Det var så gott! Det var så skönt att vara bortbjuden och kunna njuta av maten utan att sitta och tänka en massa andra tankar. Så igår hade jag en riktigt lyckad kväll hemma hos min kompis. Jag såg till och med hur stämning lättade av att jag inte tackade nej till något och när jag tog mer av maten. Samtalen var härliga och jag skrattade i stora mängder! Det är sådan kvällar jag vill ha fler av. De är sådana stunder man behöver för att må bra. Jag förstår nu att tack vare att jag äter ordentligare så orkar jag vara med och skratta. Tack vare att jag äter så mår jag bättre!
Att jag vågar ta dessa stora stegen med att äta sådant som jag innan avskydde beror på att jag tänker. Jag tänker på att det inte alls skulle skada att äta det. Jag gör min farliga mat helt ofarlig i mina tankar. Jag gör maten till en vän och inte till en fiende. Jag ser det positiva med att äta det. Jag har börjat att tycka mat är gott. Jag har börjat tillåta mig att tycka mat är gott. Att ha ett possitivt tänk gör allt enklare.
Om du har nojja för något så börja med att verkligen verkligen fundera över om du kan komma på något riktigt bra argument till varför du inte kan äta det. "Att jag blir tjock"- är inget bra argument. Det blir man inte på långa vägar. Jag själv har som jag tidigare skrev fortfarande svårt för söta saker och bakverk. Men varje dag känner jag att jag ändå kommer ett steg närmare till att faktiskt ät något sådant snart. Jag får en possitivare inställning till det för varje dag. Jag vet nämligen att i normala mängder så skadas jag inte. Jag tänker också på hur mycket roligare det skulle vara att ta en fika på stan och beställa något till den ensama koppen kaffe som annars bara brukar få komma ner i min mage.
Jag undrar vilka ni är som läser och vad ni vill läsa mer om?
Kram!
Längesedan
Ojsan.. jag har verkligen varit riktigt dålig på det här med att uppdatera denna bloggen! Ber om usäkt, men jag har inte haft lust och ork till att skriva här. Såg i mitt senaste inlägg att det var någon som ville att jag skulle uppdatera mera! Blir glad av att se att det är någon som läser min blogg.
De senaste 4 veckorna har varit en verklig berg och dalbana i mitt liv. Jul helgen var hemsk, med en hel massa ångest och annat jobbigt. Men nu är jag god väg upp igen! Jag har levt helt avstängd från omvärlden och mest suttit hemma och glott på tv. Jag har inte haft lust att träffa andra människor. Jag har tyckt att det kännts jobbigt att behöva träffa andra människor. Jag har varit rädd.
Men så slår det mig! Hur roligt är det egentligen att sitta hemma och bara glo? Jag lurara mig själv att jag gillar det, men samtidigt är det väldigt trevligt och roligt att få träffa andra människor som lyser upp världen ett litet tag. Självklart är det okej om man vill vara ensam ibland! Absolut! Men det får inte gå till en överdrift!!
Nu har skolan kommit igång igen och nu börjar jag att komma in i rutinerna. Igår var jag på mitt första besök på ÄS-enheten för i år. Det känndes riktigt bra att vara där. Har haft ett långt uppehåll mellan besöken nu. Det var en månad sedan jag var där förra gången. Vilket jag nu kännt att det var på tok för länge! Så nu ska vi träffas varannan vecka igen, vilket känns skönt. Vägningen visade att jag hade gjort en viktminskning. Tyvärr..
Kommer snart ett inlägg om mina mat "nojjor" och hur det går med dem nu.
De senaste 4 veckorna har varit en verklig berg och dalbana i mitt liv. Jul helgen var hemsk, med en hel massa ångest och annat jobbigt. Men nu är jag god väg upp igen! Jag har levt helt avstängd från omvärlden och mest suttit hemma och glott på tv. Jag har inte haft lust att träffa andra människor. Jag har tyckt att det kännts jobbigt att behöva träffa andra människor. Jag har varit rädd.
Men så slår det mig! Hur roligt är det egentligen att sitta hemma och bara glo? Jag lurara mig själv att jag gillar det, men samtidigt är det väldigt trevligt och roligt att få träffa andra människor som lyser upp världen ett litet tag. Självklart är det okej om man vill vara ensam ibland! Absolut! Men det får inte gå till en överdrift!!
Nu har skolan kommit igång igen och nu börjar jag att komma in i rutinerna. Igår var jag på mitt första besök på ÄS-enheten för i år. Det känndes riktigt bra att vara där. Har haft ett långt uppehåll mellan besöken nu. Det var en månad sedan jag var där förra gången. Vilket jag nu kännt att det var på tok för länge! Så nu ska vi träffas varannan vecka igen, vilket känns skönt. Vägningen visade att jag hade gjort en viktminskning. Tyvärr..
Kommer snart ett inlägg om mina mat "nojjor" och hur det går med dem nu.